NA har några dagar på ett förtjänstfullt sätt granskat avigsidorna i assistansbranschen. Men precis som Lars Bjurström påpekar på sin blogg, så är detta egentligen inga nyheter. LSS har missbrukats av mer eller mindre skumma företag i många många år. De båda örebro-företagen Assistantia och Marcus Assistans må vara ”föregångare” i grenen ”kreativ användning av skattepengar” men de är långt ifrån ensamma. LSS var helt enkelt en vällovlig lag med ett gott syfte som borde utretts mer ordentligt och försetts med vettiga regler för hur pengarna kan användas.

Och varför görs inget, då? Det är nog som Kommunal påpekar i första artikeln (i söndags): vilka rubriker skulle det bli om man satte ett assistansföretag i blockad så att svårt funktionshindrade drabbades – även om företaget inte sköter lagar och avtal? På samma sätt är det i politiken: vem vill vara först och säga att vi ska skapa regler som förmodligen gör det krångligare för funktionshindrade och deras närstående?

Lars Bjurström är inne på det han också och lägger också till att det blivit en väldigt svart-vit debatt på grund av om man är för eller mot privata initiativ på området. Han har säkert rätt i det också. Som vanligt har han tänkt till och har kloka åsikter – även om han kommer till en annan slutsats än jag (det händer rätt ofta att han och jag kommer till lite olika slutsatser, men Bjurströms invändningar är alltid genomtänkta och väl värda att fundera på). Bjurström tror nämligen inte på privat verksamhet inom detta område, och det gör jag. Men vi är helt överens om att dagens oreglerade (och kostnadsslukande) system måste bort. Och som Bjurström avslutar: ”På sikt kan sådana här missförhållanden allvarligt hota viktiga välfärdsreformer. Det är väl ganska självklart att många skattebetalare inte vill vara med och betala för generösa regler om de allvarligt missbrukas.”

Missbruket av assistanspengar har som sagt pågått länge – och är väl känt. En dag när jag och min fru var ute och gick med vår nu drygt ettåriga dotter passerade vi ”Olivia assistans” lokaler. Vi konstaterade att det var trist att ett skumraskföretag döpts efter vår dotter och gick vidare. Först i och med NAs granskning har jag fått klart för mig att vi hade fel. Helt fel. Det verkar nämligen som om Olivia assistans är ett av de företag som försöker bedriva seriös assistansverksamet, enligt lagens syfte och med avtal och schyssta villkor. Fast det är tydligen svårt i Örebro, säger de i NA: för i Örebro är det rufflarnas paradis.

Det där säger väl egentligen två saker: dels att jag hade förutfattade meningar, och dels att rufflet i assistansbranschen smutsar ner även de seriösa. Och det är ju som Bjurström påpekar, ifrågasätts systemet, så riskerar viktiga värden att försvinna. Alltså måste något göras. Självklart bör riksdagen ändra i LSS, lagen som reglerar hela systemet måste innehålla några kvalitetskrav och göra det omöjligt att fuska som idag.

Men kanske kunde kommunen konkurrera tuffare, med rufflarnas egen medicin? Jag kan inte frågan tillräckligt men det slog mig när jag läste i NA idag att vi kanske borde lägga till extra mycket pengar för LSS-kostnaderna och sockra kommunens erbjudande riktigt riktigt mycket. Vi kanske ska erbjuda massor av aktiviteter och gratis-jippon för dem som väljer kommunen och se om de privata företagen kan matcha det. Om det går vet jag inte, men det måste jag kolla.

Och för övrigt så vet vi i alla fall var en del av skattepengarna går (de som var till för att göra livet bättre för funktionshindrade). Idag rapporterar nämligen P4 Örebro att en av Assistansias ägare (och mångmiljonär tack vare LSS-systemet) med ”egna pengar” värvar en ishockeyspelare till Örebro Hockey. Hoppas att alla funktionshindrade får gratis inträde – så att de i alla fall får någon nytta av pengarna… (I och för sig borde alla skattebetalare också ha det, det är ju vi som finansierar LSS).